Sverige ställer om med hjälp av vätgas
Vätgas är vår idag vanligaste industrigas i antalet användningsområden. Den används inom många olika sektorer – som råvara i många olika processer för att skapa många olika slutprodukter, som drivmedel, som energibärare för att lagra energi, i vissa fall även under längre tid. Det är en stor fördel att vätgas används inom så många sektorer för i ett sektorsöverskridande samarbete kan vi finna många nödvändiga synergier för att lösa en del av de hinder som finns och som skulle kunna bromsa användningen av vätgas.
En av grundorsakerna till att allt fler vill använda vätgas är att den ofta kan ersätta andra alternativ som leder till skadliga emissioner. Idag framställs vätgas till mycket stor del av fossila energikällor, men det vill man nu ändra på och här öppnas möjligheterna för den förnybara energin att ta över så att vi får fram vätgas med lågt klimatavtryck. Budskapet är mycket tydligt från flera globala marknader och EU trycker speciellt på att vi ska gå vägen till den s.k. low carbon hydrogen, alltså vätgas framställt med ett mycket lågt CO2-avtryck.
Sverige har hittills inte varit någon föregångare inom området i ett globalt perspektiv. Det har pågått ett massivt arbete under många år i ett flertal länder och de har under de senaste åren tagit fram nationella vätgasstrategier. Internationella organ som t.ex. IEA (International Energy Agency) har blivit allt tydligare i sina slutsatser om att vätgasen behövs för omställningen av vårt samhälle och man ser Norden som ett lämpligt område för att tillverka vätgas pga den rena energimix vi använder.
Bristen på kompetens och vilja hos beslutsfattare har länge satt Sverige på åskådarplats när flera länder drivit på med stor ambitionsnivå. Nu börjar det ske ett trendbrott i svensk kontext. Näringslivet har börjat inse potentialen med vätgas och alltfler politiker och myndigheter har växlat upp i sitt intresse för vätgas och därmed påbörjat kompetensresan. När man inser de stora samhällseffekter man kan få genom ett flexiblare energisystem och en tydlig omställning i den tunga industrin kan man inte undgå att frågan måste upp högt på den nationella agendan.
Det viktiga just nu är att den nationella vätgasstrategi som Energimyndigheten håller på att ta fram kommer att visa på behovet av en bred och tydlig satsning på området. Att ansvar blir tydligt och att de olika programmen för nationellt stöd matchar ambitionsnivån. Det finns flera länder som vill köpa våra gröna produkter och det kan mycket väl vara vätgas, teknik kopplad till vätgas eller andra produkter som framställts m.h.a. vätgas, så exportvärdet är stort och tillhörande nyskapade arbetstillfällen är flera tusen nya jobb, vilka vi inte har råd att avstå om vi har tillväxtambitioner.
Prisutvecklingen på vätgasteknik talar starkt för en mycket snabbare utrullning på marknaden än vad många rapporter hittills aviserat. Produktionsenheterna för vätgas visar på en brant kostnadsreduktion redan under de kommande åren och lägg där till tidvis ett mycket lågt elpris, så kan man redan idag tillverka ren vätgas till konkurrenskraftiga priser. Möjligheten att i vätgas lagra mycket stora energimängder över lång tid ger också en önskad funktion till vårt energisystem, till vår industri och försörjningstrygghet till vårt samhälle. Samspelet mellan el, vätgas, biobränslen och elektrobränslen visar också på en palett av möjligheter för att täcka olika energibehov.
Steget framåt är nu att faktiskt göra det som vi ofta säger att vi är så bra på i vårt land, att samarbeta. Det finns i rådande stund bara fördelar med att gå samman och kraftsamla för att förädla de goda förutsättningar som faktiskt finns i vårt land. Fall inte i polariseringens djupa hål utan rikta kraften till ett brett systemtänk och bygg gemensamt upp de nya värdekedjor som behövs och som finns inom räckhåll. I det sektorsöverskridande arbetet döljer sig en outnyttjad potential som kan vara generös i sin utväxling.
