Energilagring

Storskaliga, centrala energilager har använts i ungefär ett sekel i form av att vatten pumpas upp till en högt belägen damm när el finns i överflöd för att sedan gå genom turbiner till en lägre damm när elbrist råder (pumped hydro). I och med att elproduktion från vind- och solenergi ökar blir det mer intressant att titta på alternativa lagringsmöjligheter.

Det som karaktäriserar de traditionella energilagringsmetoderna är hög effektivitet, men små möjligheter att klara av de lagringsbehov som krävs för en övergång till en överhängande del förnyelsebar el. Solceller och vindkraft visar stora variationer, inte bara mellan dag och natt utan även mellan flera dagar beroende på molnighet och stiltje. Fokus har därför gått från effektivitet till lagringspotential när intermittent energi införts i högre grad i elnäten. Detta ter sig naturligt då den el som genereras intermittent går till spillo om ingen direkt avsättning finns och den inte heller lagras. Om så är fallet är mängden energi som kan lagras viktigare än effektiviteten, eftersom alternativet är att den inte kan användas överhuvudtaget.

En mer decentraliserad energilagring av de här oregelbundna energikällorna kan dels ge lägre krav på ledningsnätets kapacitet, dels ge möjlighet till självförsörjning av energi för elabonnenter.

Vätgas har här en viktig roll att fylla eftersom energitätheten är hög och lagring kan även ske över längre perioder, vilket behövs i småskaliga självförsörjande system med en hög andel förnyelsebar energi.

I och med plushusprojekt och liknande har intresset ökat för självförsörjning. Huvudspåret för energilagring har då varit batterier, vilket emellertid är en relativt dyr lagringsmetod om det gäller mer än lagring för korta perioder, exempelvis timmar.

Läs om vätgas

Vätgas Sverige fungerar som initiativtagare, samordnare och kunskapsspridare. Här kan du hitta mer att läsa om oss och hur vi gemensamt kan genomföra en övergång till mer hållbara energilösningar.

Läs mer om vätgas