DEBATT För att minska osäkerheten hos konsumenter och beslutsfattare om var olika driv­medel för transporter ska användas för att optimera klimat- och miljö­nytta har vi enats om en gemensam karta över var de olika bränslena har sina fördelar, ­skriver Björn Aronsson och sju andra branschföreträdare för initiativet Fossilfritt Sverige.

Publicerad på DN Debatt 2017-12-27:

Transportpolitiken har kännetecknats av en extrem ryckighet. Ena dagen är etanolbilen bästa sättet att sänka koldioxidutsläppen, andra dagen påstås etanolen vara en bidragande orsak till världssvälten. På liknande sätt har dieselbilen gått från att vara ”miljöbil” till miljövärsting på bara några år.

Den här berg- och dalbanan för olika handlingsalternativ skapar en total förvirring på marknaden och folk i allmänhet vet inte vem man kan lita på. Vilken bil ska man köpa i dag om man ska vara miljömedveten?

När det gäller dieselpersonbilen är det lätt att förstå den snabba svängningen eftersom de hälsovådliga utsläppen visade sig vara högre än förväntat jämfört med lagkraven. Att etanolbilen i praktiken försvann är däremot ett politiskt misslyckande eftersom etanol fortfarande är bättre än både diesel och bensin och risken för konkurrens med matproduktion visade sig överdriven.

På liknande sätt pågår en förvirrad debatt när det gäller andra drivmedel. Är elbilen bättre än biogasbilen och står elvägar i konflikt med järnvägssatsningarna? Situationen är så paradoxal att debatten mellan olika icke-fossila alternativ ibland är mer infekterad än den de gemensamt för mot fossila drivmedel. Då vi måste öka farten i omställningen behöver vi tvärtom klara av att utveckla flera olika förnybara alternativ parallellt. Det är även viktigt att omställningen sker på ett smart sätt så att även andra samhällsmål nås samtidigt.

Osäkerhet om var de olika drivmedlen ska användas för att på bästa sätt optimera klimat- och miljönytta skapar en stor tveksamhet hos beslutsfattare och konsumenter vilket i värsta fall kan leda till nya stora felinvesteringar eller att man inte vågar välja bort de fossila drivmedlen över huvud taget utan väntar på tydliga signaler om vad som är bäst.

Situationen är så paradoxal att debatten mellan olika icke-fossila alternativ ibland är mer infekterad än den de gemensamt för mot fossila drivmedel.

För att öka tempot i klimatomställningen har vi som representanter för olika icke-fossila alternativ inom initiativet Fossilfritt Sverige kommit överens om fem gemensamma ståndpunkter om var vi anser att de olika drivmedlen ger störst nytta.
Trots våra olika intressen tror vi att alla är vinnare om vi gemensamt kan visa hur olika drivmedel samverkar på bästa sätt. Inget alternativ kan ensamt ersätta de 75 TWh fossila drivmedel som i dag används inom transportsektorn i Sverige. Alla behövs!

1. Staden elektrifieras. Utvecklingen av elbilar, elbussar och ellastbilar med både batterier och bränsleceller går fort och gör störst nytta i städerna tillsammans med spårvagnar eftersom den dåliga stadsluften blir renare samtidigt som bullret minskar.

2. Regional buss- och lastbilstrafik går med fördel på biogas. Biogasen är ett utmärkt biodrivmedel eftersom den görs av restprodukter som ändå måste tas om hand för att Sveriges miljömål ska nås och som i flera fall skulle leda till ökade utsläpp av växthusgaser om de inte nyttjades. Av samma anledning bör biogasen prioriteras för stadstrafiken tills elektrifieringen är realiserad fullt ut. På lite längre sikt kan biogasen även få stor betydelse för både tung godstrafik, industri och sjöfart.
När det gäller lastbilstransporter som kör pendeltrafik, som till exempel vägen mellan Gävle hamn och Borlänge, är elvägar ett alternativt sätt att elektrifiera transporterna när järnvägen redan är fullbelagd. Transportföretag kan själva välja en mix av biodrivmedel som biogas, etanol eller biodiesel utifrån olika regionala förutsättningar.

3. Den långväga gods- och persontrafiken på väg kommer i första hand att tankas med hållbart producerad biodiesel (HVO). Dessa bussar och lastbilar som även kör till olika länder i Europa måste kunna tanka överallt och då är biodiesel ett utmärkt drivmedel eftersom det går att blanda fritt med eller ersätta fossil diesel utan att något i motorn behöver ändras.

4. Godstransporterna på både järnväg och sjöfart har olika lösningar. Järnvägen är i huvudsak redan elektrifierad och dieselloken bör gå på biodiesel, bränsleceller eller elektrifieras med nya ledningar. Sjöfarten kommer sannolikt att utvecklas i två steg. Övergång till fossil metanol och flytande fossil gas (LNG) görs nu i stor omfattning för att i första hand minska utsläppen av hälsovådliga utsläpp av kväve- och svaveloxider. Dessa fartyg är därmed förberedda att tanka förnybar metanol och flytande biogas (LBG). Färjetrafik som kör relativt korta turer lämpar sig mycket väl för att elektrifieras då laddning kan ske när färjan ligger still vid på och avlastning. För fartyg inom kollektivtrafiken i skärgårdar är HVO-diesel att föredra som biodrivmedel.

5. Flyget har på kort sikt inte så många val utöver att gå över till biodrivmedel. i dag skulle det behövas cirka 2 TWh biodrivmedel för att byta ut allt fossilt drivmedel i den inrikes flygtrafiken. På längre sikt kan olika hybridlösningar bli aktuella beroende på hur lätta batterierna blir i framtiden.

Denna karta över var de olika bränslena har sina fördelar kan givetvis variera något beroende på de lokala förutsättningarna, I huvuddrag anser vi dock att detta är det lämpligaste sättet att på ett samhällseffektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser i Sverige.

Våra föreslagna prioriteringar innebär att alla icke-fossila alternativ måste öka väsentligt om det ska finnas någon chans att ersätta de stora mängder fossila drivmedel som i dag används i transportsektorn. Vi behöver en snabb utbyggnad av infrastruktur för laddning och tankning samt förutsättningar för inhemsk produktion av hållbara biodrivmedel och batterier. Det krävs också en satsning på energieffektivare och smartare transportlösningar. Då kan Sverige bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer och inte bara minska utsläppen i Sverige utan exportera konkreta lösningar till andra länder.

Svante Axelsson
Nationell samordnare, Fossilfritt Sverige

Björn Aronsson
Verksamhetsledare, Vätgas Sverige

Johan Böhlin
Energi- och drivmedelsstrateg, SLL-trafikförvaltningen

Maria Fiskerud
Projektledare, Rise research institutes of Sweden AB

Olle Johansson
Vd Power circle

Fredrik Larsson
Ansvarig för miljö och klimat, Föreningen svensk sjöfart

Åsa Pettersson
Head of public & sustainability affairs, Scania

Beatrice Torgnyson Klemme
Vd Biogas öst med Biodriv öst